Ny film om fusk och plagiat

Hur kommer det sig att just er institution tagit initiativ till den här filmen?

Lars: – Det har alltid kommit in misstankar från lärare om att studenter plagierar, det är inget nytt. Sen har den omfattningen ökat något under pandemin, eftersom fler tentor blev digitala så ökade möjligheterna att plagiera. Dessutom har vi rätt nyligen organiserat om oss och startat en ny institution. Tidigare var vi en del av den jättestora institutionen teknikvetenskaper med ett otydligare ansvar. Nu har vi tagit tag i saker som säkert har varit ett problem länge men som synliggjorts just för att vi blivit en mindre och mer koncentrerad institution.

Vilka problem inom fusk och plagiat har blivit mer påtagliga?

Lars: – Det har visat sig finnas två tydliga grupper av plagiatmisstankar. En studentgrupp som de facto har plagierat och erkänner det när man pratar med dem. Men sen finns en grupp som faktiskt är större som inte anser att de har plagierat. De menar att de bara gör som de har lärt sig i sin kandidatutbildning. Det här rör sig framförallt om masterstudenter på våra internationella masterprogram. De kommer från alla möjliga länder där de läst sin kandidatutbildning. Men vi är ju medvetna om att de kommer in med olika förutsättningar, därför har vi också ett undervisningsmoment i början av utbildningen där vi går igenom allt som är nödvändigt, till exempel hur man hanterar texter och referenser och citeringar för att undvika plagiat.

– Men uppenbarligen går det där inte riktigt hem hos studenterna. Det kan visserligen hänga ihop med att när de kommer hit så överöses de med information så att saker och ting faller bort. Men ofta verkar studenterna inte förstå vad man menar, utan säger att de under sin kandidatutbildning i hemländerna aldrig haft krav på sig att referera till källor på det sätt som vi anser är korrekt.

– Så för att säkerställa att informationen blir enhetlig och ges på ett kontrollerat sätt i varje kurs så kom vi fram till att vi skulle standardisera informationen kring vilka regler som gäller för fusk och plagiat.

Hur kom det sig att ni valde att göra det i form av en film?

Mojgan: – Vi följer samhällets trend med att satsa på visuella material. Numera följer de yngre i högre grad visuell media, vilket är enklare än att läsa en text. Därför tänkte vi att det vore en bra idé att göra en film. Jag personligen är väldigt visuell och jag lär mig mycket bättre när jag ser en film. När jag föreslog det för Lars tyckte han det var en jättebra idé, liksom vår prefekt Håkan Kullvén. Sen väcktes tanken att det skulle vara intressant om alla på Uppsala universitet kunde använda filmen. Vi ville involvera andra relaterade enheter vid universitetet som eventuellt kunde bidra till projektet, men på grund av pandemin krävde deras ordinarie arbeten så pass mycket tid att de inte hade möjlighet att delta. Därför gick vi vidare med kommunikationsbyrån Phosworks, och sen rullade allt på därifrån.

Får andra på universitetet använda sig av filmen?

Lars: – Absolut, vi har utformat den så att den inte på något sätt är kopplad till vår institution utan bara hänvisar allmänt till kurser vid Uppsala universitet. Vi välkomnar att alla använder den och det är fritt fram att sprida den. Filmen går att ladda upp Studium för samtliga kurser, så läraren kan hänvisa studenten dit oavsett vilken kurs det gäller.